Börja om
Efter nästan fyra år (snarare tre och ett halvt, eftersom jag inte bloggat sen juni) byter jag domän. Vet inte hur jag ska förklara varför jag vill starta om på nytt utan att det ska bli dystert, men jag gör ett försök. Om inte annat reder jag ut saker för mig själv.
Jag har inte mått särskilt bra de senaste året, varken fysiskt eller psykiskt, och det syns på min närvaro. Inte bara i skolan, men på min närvaro i livet över huvud taget. Jag har glidit ifrån skola, vänner, intressen och rutiner på grund av stress, ångest och depression.
Jag sade upp mig från mitt jobb i juni på grund av att det gav mig ångest och triggade igång panik - och gör fortfarande, eftersom de vägrar att betala ut min sista lön och tydligen har de aldrig betalat in skatt åt mig och därför kommer jag förmodligen att få en fet skattesmäll i vår. Tydligen är det mitt ansvar som 15-16-17-åring att se till att arbetsgivaren gör som man ska, och inte arbetsgivaren själv. Är glad över att mina föräldrar och deras vänner slåss för mig i det här fallet, för jag har verkligen inte ork för det.
I våras bytte jag skola två gånger och hamnade äntligen på rätt linje och rätt skola, även om det innebar att jag skulle behöva gå om tvåan, men det är väl inte mer än rättvist eftersom jag missat större delen av årskurs två. Läste fyra hela kurser på ett par månader för att nu på hösten ligga i fas med resten av min klass. Jag blev godkänd i samtliga, vilket var så himla skönt eftersom det var stressiga månader, haha. Var inte i skolan särskilt ofta då heller, och det var verkligen en lättnad att få helt okej betyg i ämnen jag inte siktade högre på än godkänt.
Eftersom jag inte hade något jobb över sommaren längre så ägnade jag lovet till att ta det relativt lugnt. Spenderade en vecka i Häljarp hos min bror och hans familj, umgick med min brorsdotter för första gången på ett halvår, för att sedan ta ett nattåg hem till Eskilstuna för att vara helt själv ett par veckor innan min familj kom hem från sin semester. Hängde en hel del med Julia de sista veckorna av sommaren, vi åkte till Hedemora och kollade på en hockeymatch tillsammans för första gången någonsin (och det var superkul!)
Under sommaren kom jag också (äntligen) in på BUP igen, efter många om och men, även om det bara är fram till december. Har fått en superbra kurator/terapeut och fått börja en KBT-behandling för att få bukt med min ångest och förhoppningsvis min dermatillomani. Känns så bra att äntligen bli tagen på allvar.
Sedan började skolan igen och jag kan garanterat räkna upp dagar jag varit i skolan lättare än de jag inte varit i skolan, haha. Har sån tur som har en så himla bra mentor som förstår mig och som alltid frågar hur jag mår när jag väl är i skolan. Har sån tur som går i en så himla bra skola som checks up on me direkt när de ser att jag inte får ihop det, och inte låter det bero tills det är för sent (ping Kungstensgymnasiet). Har sån tur som har så himla bra lärare som hjälper mig så mycket de kan så att jag hänger med trots att jag inte är närvarande i klassrummet. Har sån tur som har så snälla klasskamrater som håller mig up to date med uppgifter och saker som händer. Det är liksom ganska svårt att ta sig ur sängen när ens mage säger ifrån med all styrka (min magkatarr är tillbaka, som förra året), och om inte magen gör det så gör ofta huvudet det istället. Jag får liksom ta en dag i taget.
Så. Tror att jag har fått med det mesta. Förlåt om det blir för rörigt, och vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig eller något sådant. Bara förklara att jag lever, och att ingen har gjort någonting fel. Känner inte att jag måste förklara mig men känner att jag vill det. Nu är planen att som sagt ta en dag i taget och försöka att hänga med i livet och allt runt omkring. Fyller 18 om bara ett par månader och då kommer Bella hit för första gången, det ser jag verkligen fram emot. Vi har inte setts sen augusti förra året, och jag saknar henne så.
Nu hoppas jag bara att det blir kallare så att jag kan klä mig varmare, tända ljus och dricka hutlösa mängder te under filtar i soffan på balkongen. Ta hand om er! <3
Fick by the way feeling för domännamnet efter Veronica Maggios konsert i lördags, Storma tills vi dör är en av mina favoritlåtar, och jag tänker verkligen storma tills jag dör.
Kommentarer
Trackback